panik i kubik

Då jag var hos frisören idag för att göra mig fin så att jag en dag kan bli rikt bortgift och leva ett lyckligt glamouröst liv med droger och avundsjuka före detta vänner jagandes efter mig, började hon såklart snacka om schlager.
Jag hade kunnat framföra en hel musikal om hur hemskt schlager är men jag muttrade bara nått med att jag följer inte det, även om jag i skamlig hemlighet planerar att se finalen med några konstiga människor från lund, i kombination med en fantastisk kalasfylla.

Schlagersnacket blir man aldrig av med, det är en sorts mänsklig deffekt som bara finns där och som man inte kan slippa undan, ungefär som eye floaters, något som jag vill passa på att slå ett slag för här och nu.
Alla borde komma ut och dela med sig av sina känslor runt sina eye floaters!